Min konstnärliga praktik är övervägande tredimensionell, jag tänker i skulptur, men jag är ingen skulptör och det färdiga verket är mer än ofta tvådimensionellt. Konst anser jag bör betraktas som en reflekterande process där konstverket ses som ett medel snarare än ett mål i sig. Verket når sin fulla potential då det framgångsrikt blivit ett sätt att förstå sig själv och världen, ett sätt att bedriva en konversation med sig själv och med andra, ett sätt att ackumulera kunskap. Jag arbetar vanligtvis i projekt eller serier som innehåller flera verk, ofta i en rad olika medier men alltid grupperade kring ett tema eller koncept. Med utgångspunkt i detta tema eller koncept framkallas en idé, eller kanske bara en mening. Genom att fritt utforska dess potential försöker jag att förse denna idé eller mening med en bärare eller rymd som kan fyllas med en atmosfär, en gest, en berättelse eller bara en känsla av att vara. Många av mina projekt handlar om att undersöka saker, speciellt objekt som på olika sätt används av människor. Objektens transformationer, perceptionens ögonblick, det abstrakta inom det konkreta, människan och hennes förhållande till sig själv och sina objekt är ständigt närvarande i mitt arbete även om människor sällan porträtteras. Genom att tillhandahålla objektet med en ny kontext försöker jag ladda det konkreta med en viss typ av metafysik. I min metod försöker jag ständigt upprätthålla en hög grad av lekfullhet, för mig överlappar processen med skapandet av verket med min ständiga drivkraft att förenkla det, att driva det till sin ytterlighet, en reducering du kan finna i det i oansenliga eller kanske i viss sorts tystnad.