År 2002 dog min dotter vid förlossningen. Samtidigt förlorade jag mitt jobb. Mitt intresse för formgivning och design tog fart under timmarna jag tillbringade vid datorn under kommande år. Jag startade så smått med en hobbyverksamhet där jag gjorde kort och tavlor, men snart kom tankarna på hur jag kunde utveckla det mer. Tanken på en bok, eller en serie av böcker växte fram. 2010 släppte jag och min man första delen av Rosa-Emma genom egen utgivning. Kvällarna tillbringade jag med att samla adresser till olika förskolor och sedan göra utskick. Böckerna sålde bra och det tog inte lång tid innan det dök upp ett manus från en kvinna som var förskolelärare och sett mitt utskick. Hon frågade om jag ville ge ut hennes bok. Varför inte, marknadsföringen var jag ju redan igång med. Det tog inte lång tid innan nästa manus kom, ett manus om att förlora ett litet syskon. Boken dedikerade till vår lilla Josefine och hennes saknade dotter. Verksamheten var nu igång. 2011 startade jag upp aktiebolaget Idus förlag. Jag jobbade kvällar och helger fram till hösten 2012 då jag sa upp min fasta anställning för att jobba heltid på förlaget. Företaget har växt för varje år och idag är vi Sveriges femte största barnboksförlag. Vi är sex stycken anställda (ekonomi och korrekturläsare externt). Vi har ca 630 författare och illustratörer på ”lönelistan” och har över 800 titlar utgivna.

Undersökningsföretag där jag designade och konstruerade marknadsundersökningar. Studerade parallellt med jobbet frågemetodik på universitetet för att kunna bidra på ett bättre sätt.Var med och startarde upp mystery mailer.

Mitt arbete för Spädbarnsfonden har bidragit till en av Idus inriktningar, att tillgängliggöra barnböcker inom så många svåra områden som möjligt. Böcker är ett bra sätt att identifiera sig med andra som har liknande erfarenheter. Spädbarnsfonden finns till som hjälp och stöd för föräldrar som förlorat barn. I väster fanns ingen aktiv verksamhet 2004. Vi var två personer som under ett års tid byggde upp verksamheten, anordnade aktiviteter, etablerade samarbete med sjukhus, kuratorer och sjukhuskyrka samt ordnade minnesgudstjänster m.m. Jag var dessutom webbmaster för föreningen och första kontakten för föräldrar som mist ett barn. Att få vara ett stöd för andra föräldrar som förlorat barn och kunna bidra till att de kanske får det lite lättare är något som betytt väldigt mycket för mig.